Dagen efter medaljen gör TV-sporten en intervju med oss precis utanför OS-byn. Vi träffas vid Science Center och byn ligger precis bakom oss. Medan vi intervjuas springer det förbi oändligt mycket människor som alla vinkar och hejar och gratulerar oss. Det visar sig att det är väldigt populärt att springa just här förbi. Kanadensarna är ett mycket sportigt folk må jag säga. Det är folk som springer och motionerar överallt.
Efter segerns mot USA firar vi vårt brons på The Bridges på Granville Island. Det var mycket trevligt att äta annan mat än den som vi har ätit i över två veckor i byn. Alla på restaurangen kom fram och gratulerade och ville bli fotade tillsammans med oss och medaljerna. Vi åt god mat och njöt till fullo. Sedan var vi trötta. 12 matcher på en vecka tar ut sin rätt. Mentalt och fysiskt kände vi oss helt utmattade. 
Vår fantastiskt fina bronsmedalj. Den är bucklig och på baksidan står det med både vanliga bokstäver och blindskrift. Den väger totalt 0,5 kg! Varje medalj är unik. Varje del är utskuren ur ett enda stort stycke konstverk.
Thomas & Tomas har haft många nervösa stunder uppe på coachläktaren. Riktiga nagelbitare till matcher. Oftast har de mer eller mindre stått upp, gått omkring, sprungit på toa, ätit kakor, slitit sitt hår eller pratat med andra coacher.... Vi nere på plan har gjort livet mer spännande för våra Tomasar. 
Efter förlust mot Canada i semifinalen laddade vi om och tog USA i bronsmatchen. Vi släppte aldrig in amerikanarna. Vi kände från första början att vi hade övertaget i matchen och i första omgången tog vi en trea. De fick kämpa. Vi förstod att de hade mer att förlora än vad vi hade. USA förlorade bronsmatchen föregående år mot Tyskland och nu ville de ha revansch. Men deras nervositet tog överhanden. Vi spelade cool-lungt från första sten.
Idag har vi spelat två matcher. Mot Japan, som vi förlorade, och mot Tyskland som vi vann mot. Nu hängde allt på matchen mellan Italien och Canada. Om Canada vann skulle vi gå direkt till Semifinal och om Italien vann skulle vi vara tvungna att spela särspel mot Italien. Inför sista omgång stod det sju lika. Canada låg i sista omgång med bästa sten när Italiens skipp skulle slå sin sista sten och han sätter den! Vilket innebär att vi imorgon spelar särspel mot Italien. Nu laddar vi om så får vi spela semi mot Canada på lördag! 
För att göra något helt annat igår kväll, onsdag, åkte vi och tittade på när Kälkhockeygänget spelade match mot Korea. Det var första gången vi såg en match och det var riktigt roligt. Arenan var fullsatt med publik och det var rejält drag. Det kändes som om hela publiken hejade på Sverige. Vi som var där från curlinglaget var helt överens om att Niklas Ingvarsson gjorde en fantastisk insats. Som han kämpade! Tyvärr räckte det inte - Sverige förlorade matchen.
Igår, onsdag, var den första dagen med sol sedan vi kom hit till Vancouver. Det har i princip regnat sedan vi kom hit. Hela laget sitter och lapar sol utanför curlingarenan. Det är precis innan vi ska in och spela mot Great Britain. Efter en rejält svag start gjorde vi en enorm upphämtning och tog 5 poäng på två omgångar. Det resulterade i skiljeomgång och där tog vi en poäng och VANN!!!
Thomas fick tårta på sin födelsedag i tisdags. Sedan vann vi mot USA. Det blev ju en bra födelsedagspresent!
Väl tillbaka, utmattade efter en lång dag men dock glada, äter vi en sen middag. Vi är inte tillbaka i byn förrän runt 10-tiden på kvällen när vi spelar två matcher så det blir sena middagar. Vi hade fantastisk support under matchen mot Canada av ett gäng ur kälkhockey-truppen. Jättekul! Det är alltid roligare att spela om det finns lite svensk hejarklack i publiken. Det är dock svårt att överrösta de hysteriska kanadensiska massorna.
Den Paralympiska byn ligger precis vid Science Center. Vi har en fantastiskt utsikt över både bergen och vattnet. Vid klart väder, än så länge är dessa dagar fåräknade, ser man de snöklädda topparna. Verkligen magnifikt. Hela området är inhängnat och när vi reser in i byn är säkerhetskontrollerna omfattande. Bussen gås igenom och vi måste röntga väskor och bli kroppsvisiterade. Naturligtvis kommer du inte långt om du inte har en akreditering.
Fanbärare för svenska truppen, Jens Kask, från Kälkhockey-laget gör sig redo att marschera in.
Vi står beredda på plats bakom scen i över en timme innan det är dags att tåga in. Men som synes, är vi glada ändå! Thomas & Tomas.
Idag har vi då äntligen fått träna inne i tävlingsarenan. Det känns kul att vara tillbaka. Vi spelade ju VM här 2009. Arenan är sig lik. Nu finns dock fler sittplatser för åskådare och alla lag har varsitt omklädningsrum. Säkerheten är hög och överallt finns volontärer och säkerhetsfolk som vill se vår akreditering.
OS-byn ligger precis nere vid vattnet vid Science Center. Den är byggd ungefär som Hammarby Sjöstad med vattenkontakt och stora öppna ytor. Lägenheterna i byn är sedan länge sålda och så snart som Paralympics är slut kommer de göras iordning för inflyttning.De är obeskrivligt dyra. Den typ av lägenhet som Thomas och jag bor i kostar ungefär 7 mkr och då bor vi i en liten tvåa på kanske max 50 kvm!!
Igår hade vi en ledig förmiddag och då passade vi på att prova de allmänna kommunikationerna och tog Sky Train in till centrala delarna av Vancouver. Det gick både fort och bra. Det är kul att folk på stan är så pass intresserade av Paralympics att de kommer fram och och frågar varifrån vi kommer och önskar oss lycka till. Det är mindre kul att de tror att vi kommer från Ukraina... (kläderna....)
Uppe i Whistler bor det alpina gänget och Linnea. Hon är 16 år och går på skidgymnasium i Åre. Här har Sverige sitt framtida Sit-Ski hopp! Jättetrevlig och på hugget. Heja Linnea!
Den svenska flaggan vajar vacker i Whistler-vinden. Under välkomstcermonin fick Chef de Mission motta en gåva å truppens vägnar och Abba-musik (!?) och nationalsången spelades!
Efter träningen idag åkte vi upp till Whistler för en välkomstcermoni. Det tar 2 timmar enkel resa med bil för att komma dit upp så det är en bit bort. Uppe i Whistler bor alla skidgrenar - längd, alpint och skidskytte. Här är vi i hela svenska truppen samlade precis innan cermonin.
Igår tränande vi i Richmond. Idag har vi istället tränat i Vancouver, på Vancouver Curling Club. Där är skipperna i det Paralympiska guld-laget från Turin manager, Chris Daw. Isen var fantastisk snabb vilket är bra eftersom isen i den paralympiska arenan även den är snabb. Vi kommer träna på den isen resten av veckan.
På väg till träningen igår i Richmond passerade vi arbete med att byta ut OS-ringarna till den Paralympiska symbolen. Om man tittar noga så kan man se två av de tre "bågarna".
Filip har ritat en fin teckning till oss att ha med. Den sitter nu på väggen tillsammans med bilder på barnen. Härliga semesterbilder från Gotland. Dom små älsklingarna!
Nu börjar det bli segt. Vi försöker hålla oss alerta och vakna. Det är ingen vits att somna för tidigt då vaknar man pigg som en mört mitt i natten. Vi fördriver tiden med att titta på Oscars-galan.
Nu äter vi igen! Idag känns det som om vi bara har gått fram och tillbaka till matsalen. Wok, pizza, sallad, hamburgare, pasta etc etc. Det finns allt för alla. Kakor, glass, smoothies och alla tänkbara drycker...
Nadja, coach för schweiziska rullstolscurlingslandslaget, vår kompis sedan många år tillbaka. Hon var med i OS 2002 i Salt Lake och tog silver med landslaget.
Nu har vi sovit första natten och ätit en god frukost. Just nu håller vi som bäst på med att ladda in bilder till våra bloggar. Hög koncentration! Thomas och jag har Skypat med barnen hemma. Det gick hur bra som helst. Vädret här är lite gråmulet men inte en snögnutta så lång man ser. Hurra! Nu kan man röra sig fritt utomhus igen!
